Vardag igen.
Så var vi hemma igen, ett drygt dygn hemma. Vardagen smyger sig på... tvätt som måste fixas... en gräsmatta som är vildvuxen men sommarsolen lyser!
Sista två dagarna på semestern var inte så roliga, baksmälla, "måste arbeta", kunde inte delta i måltiderna... och orsaken var ett konstant drickande, säkert 15 groggar, några öl och en flaska vin/ dag, jag hade tappat medvetandet om jag druckit en bråkdel av vad han drack. Jag tog en drink varje kväll, smakade av några stycken och jag kände att jag blev "tung i huvudet" efter bara några klunkar, sällan drack jag mer än halva drinken, det var gott men det räckte för mig.
Barnen tyckte det var jobbigt att se pappa så berusad, jag fick mina utskällningar, han flamsade och tramsade, höll på att trilla och slå huvudet i marken men jag hann få foten under hans huvud, i ren reflex. Sista kvällen var värst, då skulle vi packa och flytta ner alla saker till mitt rum som skulle behållas till utcheckningen. Jag och barnen fixade deras saker så allt var klart, på avresemorgonen sa han till barnen att packa och ta ner väskorna till mig. "Det gjorde vi ju igår" sa den store killen "minns du inte?" "Näää, jo visst jag" var pappans svar.
När vi kom till flygplatsen hade jag räknat med att alkolåset skulle slå ut så han inte kunde starta, det gjorde det inte. Min "medberoendehjärna" tänkte att då måste jag har räknat fel på alkoholförbränningen. När jag kom hem och slagit på datorn för att göra beräkningarna så hade jag ju inte alls fel. Med det jag sett att han druckit de sista två dygnen så skulle han ha drygt 30 timmar till nykterhet, då vi satt i bilen. Vanligtvis är han en bra bilförare men då körde han nära andra bilar och låg gjärna mitt över mittlinjen, skyllde på att han var trött. Kändes förfärligt och maktlöst.
I dag tog jag upp att jag ville kolla alkolåset för säkerhets skull, för att se så det fungerade som det skulle, jag var väldigt vänlig i tonen. Han blev heltokig, skrek och domderade, sa att jag hittade på en massa lögner om honom och att det var min sjuka hjärna som fantiserade ihop hans missbruk, att jag kunde hålla mig lugn var ett under. Han undrade hur dum jag kunde vara som trodde att han satt in ett lås för 12 000:- och sedan manipulerat det, fick i tanken hålla med om att det var ju tokigt, men han har ju gjort otroligt tokiga saker förr. Som att ta lån på över 1 000 000:- till sin hobby, lån med ockerränta... När jag tog upp gamla saker så sa han att det var då och att han inte gör så nu, nu är han ärlig. Han hade minsann testat alkolåset själv! Ja det tror jag säkert, men att dricka och försöka köra kallar inte jag att kolla det! Jag sa att jag inte ville att han skulle köra med barnen innan det var kollat. Då var jag riktigt dum igen och han hade verkligen INGA alkoholproblem, när jag berättat hur han varit på semestern så tyckta han jag överdrev, de drinkar jag själv räknat var ju mÅNGA fler än han sa att han druckit. Visst kanske han blev lite glad någon kväll men det var ju semester... ja verklighetsuppfattningen är verkligen satt ur spel!!!
Barnen och jag har pratat mycket om detta, jag har fått veta mer om hur barnen har det hos honom och det har gett mig lite trygghet. Tror också att barnen verkligen känner att de kan ringa om de vill hem ifrån honom. Att den store är så klok som han är och att även de mindre har en viss förståelse är förfärligt men nödvändigt. Under resan förstod jag också att X har starkare känslor för mig, än jag för honom. För mig är det ett avslutat kapittel medan han hoppas kunna flytta hem igen...
Idag har vi haft lite besök av en kompis till mig och hennes dotter som är kompis med min. Vi hade många trevliga timmar, med lek och bad för tjejerna och en massa prat för oss och naturligtvis fika och massor av iste i den svenska sommarvärmen. Lite distans får man för min väninna har haft cancer, färdigbehandlad med operation, cytostatika och strålning, nu kvarstår hormonbehandling i minst 5 år. Även om prognosen är god så kvarstår rädslan, den ( vet ju inte om det är samma naturligtvis) rädslan lever jag också med, utan att ha varit sjuk. Tänk om jag skulle få samma som henne, hur skulle jag då kunna ta hand om barnen, vad skulle hända med oss och än värre vad skulle hända med barnen om jag dog... jobbiga tankar som jag skulle vilja kunna släppa helt. Min väninna håller på att få tillbaka håret och det är ett steg till i rätt riktning.
I morse var jag på besök hos min kiropraktiker, en mindre justering i nacken, ordentligt buktande kota i en bröstkota, aj och en justering i ländryggen, just nu trött i ryggen men en del av värken är borta, måste träna... orkar jag? Känner mig helt slut efter diskussionen med X!
Vi avslutade kvällen med att grilla, min ena 11 åring är en fenomenal grillare, till slut blev det grillade bananer med choklad och glass därtill. I morgon hoppas vi få njuta av en dag i den svenska solen.