Vågar man hoppas på en snar vår?

Längtar enormt efter lite värme, ledighet, enkelhet och roliga saker! Jag är trött på att bara överleva, jag vill LEVA också!

Vi börjar väl landa i allt som hänt men vi är helt klart skadade av allt vi gått igenom! Var och pratade med banken IGEN! Bad dem plocka fram de påstådda fullmakterna som de noterat att jag skrivit på, intressant för att jag med bestämdhet vet att jag inte skrivit några sådana. Och det var intressant! På ett av barnen finns det förvisso en fullmakt men min underskrift var förfalskad, tydligt! Min fundering är om inte en fullmakt ska vara bevittnad av andra? Idag hade man ringt upp den som skrivit under för att kontrollera äktheten och du undrar jag om det nu är 15 år sedan en fullmakt skrevs på, bör man då inte kontrollera med den andre föräldern om en förälder vill tömma barnets konto och sätta in pengarna till sig själv?  För det andra barnet fanns det inte ens en underskrift från mig utan X hade själv (mot lag och rekommendationer) tagit alla beslut själv. Nu ligger ärendet hos bankens jurister, igen...  Min förhoppning är att banken betalar tillbaka barnens pengar och sedan startar en process mot x.

Bankkillen jag pratade med, mycket bra och han tyckte nog detta var förfärligt och även pinsamt att de inte följt regelverket, sa att jag skulle förbereda mig på att göra en polisanmälan. Jag har sammanfattat nästan 20 års helvete på tio sidor. Mått så dåligt när jag läst hur jag mådde då, när x bodde hemma. Vilken ångest jag fick bara han satte nyckeln i låset, hur ångesten stegrades under eftermiddagen och kullminerade när nyckeln sattes i låset. Jag får rysningar! Jag skrev ofta att jag undrade om jag höll på att bli tokig, om jag skulle oomma ur detta med sinnet i behåll, om jag skulle överleva nätterna då han hade den tokiga blicken och jag inte vågade somna. Det gör ont och vad har jag utsatt mina barn för? Det finns otroligt mycket att bearbeta.

Mitt barn som har ångest har börjat hos en psykolog på BUP och jag hoppas innerligt att det leder till något. Hon beskrev ångest som en allergi mot ovisshet och jag tyckte det var en ganska bra förklaring.

I går fick jag en varm kram av en man där jag inte förväntat någon kram och med en gång påminns jag om hur svältfödd på kärlek jag är. Jag får massor av kärlek av mina underbara barn men det är en annan sak, inte sämre men annorlunda. Sist jag fick en så varm kram var av min farbror för ca två år sedan, strax efter att min älskade mamma gått bort, vissa saker tvingas man leva på länge!

X hör vi inte ifrån så mycket, han har messat med barnen lite, han lär bo på ett härbärge och vara nykter, enligt honom själv. Jag vill inte träffa honom alls och inte höra något från honom, det är nog det enda sättet för mig att läka på sen är det tråkigt att barnen blir lidande men jag vet inte hur jag ska lösa det för dem när inte jag kan/vill/orkar vara med. att de träffas på härbärget känns inte bra, att ses på stan går inte eftersom varken han eller vi har pengar. Här vill jag inte ha honom och jag vill att någon ansvarsfull person är med så inget händer barnen.

Vi har levt mycket snålt sista månaderna, eftersom x inte alls betalat något underhåll. Idag fick jag dock beskedet från Försäkringskassan att vi får underhållsbidrag med 1 500:- för de två yngsta barnen så 3000:- till i månaden, det gör att vi går runt! Nu får jag även lite retroaktivt, så härligt! 10 dagar till innan pengarna kommer o vad jag längtar!!!!