Vad livet kan vara svårt...

Önskar så att jag kunde skriva något positivt någon gång! Just nu känns allt positivt som bortblåst. Jag vet inte ens vart jag ska börja min historia...

X har varit på¨behandling i sex veckor, det var skönt att han var borta, ganska långt från hemmet. Under tiden tar vi hand om han spost, det är räkningar och brev från en mängd olika kreditbolag och inkassoföretag. Jag försöker prata med X om att jag vill ha sanningen. Eftersom vi har tre barn och han är underhållsskyldig, så blir vi berörda av hans trassligheter. Han fortsätter attljuga och förneka och menar (som vanligt) att jag överreagerar och överdriver. jag säger att jag kan inte stötta honom om han ljuger, och jag vill framöver inte ha någon kontakt med honom. Jag får höra att jag 'r elak och en massa andra otrevligheter.

Jag faller pladask till marken och det tar tid att resa sig, mina marginaler är inte så goda! När x kommer hem har vi inte haft kontakt på en månad, han har inte ens kontaktat barnen för att höra hur det varit med dem, bara total tystnad. När han kommer hem så ringer han, barnen och jag var iväg på en minisemester för att få vila upp oss och lite miljöombyte. Det satt långt in att få till den semestern även om vi inte lyxade och allt blev ganska billigt så finns inte marginalerna. Ja åter till X, han ringer 10-20 ggr/dag, redan dag 2 säger jag till barnen att han låter påverkad, men ingen av oss tror att han kan vara så dum att han börjar dricka direkt, dag 3 frågar jag honom och då erkänner han att han dricker igen... suck, dag fyra är han psykotisk och ska hoppa från balkongen. Vi avbryter vår resa och åker hem och jag ringer den sociala jouren som hänvisar till polisen. Polisen lovar att åka dit men de ringer i stället och som vanligt lyckas han dupera dem.

För mig själv tänker jag, hoppa då och låt oss få allt överstökat men så tänker jag på barnen, jag måste göra allt så att de inte kan klandra mig. Han har affärer med kriminella, de är skyldig honom mycket pengar och vi är rädda att de dödar honom, går ständigt med en klump i magen. Nu har han berättat att skulderna är långt över 1 000000:-, han har fått massor av pengar, flera 100 000:- av sina föräldrar och han vill ha mer, nu har de sagt nej (bra!). Får han inte snabbt in pengar så måste han sälja sitt företag och då kommer han verkligen aldrig att komma in i samhället igen.

Barnen var så glada och trodde att de skulle kunna hitta på saker med sin pappa nu när han skulle varit nykter, i stället blir allt upp och ner och 10 ggr värre än vad jag trott. Han kan inte betala underhåll och då går vi back. Vi levde inte i någon lyx innan, jag vände och vred på varenda slant men det var ok, för det mesta, ngn liten lyx kunde vi unna oss ibland, att hämta mat någon gång vid speciella tillfällen, vi kunde köpa kläder till barnen och ev till mig, vi kunde åka på någon liten helgresa till grannlandet en gång om året, barnen fick julklappar och födelsedagspresenter, vi kunde köpa julgran och bäst av allt vi kunde äta oss mätta, jag kunde ta bilen till jobbet.

Nu måste jag cykla mina två mil till jobbet i ur och skur, bara billigaste maten serveras, allt drygas ut med vitkål som jag köper billigt av bonden en bit bort. I kväll ska vi lyxa för första gången på länge, det blir kyckling för 39:- ris och sataysås, och till efterrätt blir det paj på trädgårdens bär, hela måltiden för oss alla 4 blir ca 70:-LYX!

Funderar mycket på om vi kan bo kvar, 3 tonåringar kostar ju mycket oavsett vart vi bor... att bo alla i en 2;a känns inte så lyckat men det är så det får bli om vi ska ner mer i boendekostnad, skillnaden blir ändå inte enorm. Det är om vi bor kvar i stan, ska man rycka upp två känsliga högstadiebarn och flytta ut på landet? Är det rätt nu när de är rotade och har bra kompisar? Så mycket funderingar och inga svar!

Nu när xs behandling inte fungerade så bra så behöver barnen absolut ett stöd i detta, detta stöd finns inte, ingenstans kan de få ett personligt stöd, det räknas kallt med att jag ska ordna detta med men jag vill vara mamma!!! Jag ska få gå tre anhörigdagar.

Just nu känns hans missbruk som det minst problematiska, mycket större problem är allt det omkring honom, ekonomin, lögnerna osv.

Ja, en dag i taget, en timme åt gången!