Utmattningstillstånd

Att vara trött ända in i själen har kanske många varit men utmattad hoppas jag att de flesta slipper bli. När hjärnan inte fungerar längre, tankar är tröga, minnet obefintligt, det är svårt att hålla en röd tråd i samtal, en film eller bok. Man läser om samma sak 10 gånger utan att förstå vad som står.

Irritationen för man är SÅ trött, irritationen som går ut över en själv, barnen, arbetet, nära och kära och där många inte förstår, även om man berättar. Hur man bli väldigt primitiv i sitt tänkande, bara det viktigaste kan bli gjort, komma upp, in i duschen, barnen får frukost och till skolan, mat och läxor. Har man ett arbete att gå till så måste man klara av det också och det kan kännas för mycket, även om man älskar sitt arbete.

Hur tankar vävs samman till ett virrvarr som man inte kan ta sig ur, hur varje moment i livet känns som om man först måste bestiga ett berg. Tänk att du ska bestiga ett berg då du stiger upp, ett då du ska in i duschen, ett när du ska väcka barnen, ett då du ska fixa frukost, ett när du ska köra barnen till skolan, allt tjat blir som två berg att bestiga. Det blir sex berg som ska bestigas innan du ens kan ta dig till ditt arbete och så fortsätter det hela dagen. Hur länge hade du orkat?

När alla intryck blir för mycket, musik är inte att tänka på, barnens lek och prat blir förfärligt buller, tv lika dant. Färger och mönster blir ett täcke som lägger sig tngt över dig, yrseln kommer - fokus på andningen för att kunna ta korridoren fram till arbetsrummet, titta ner så jag inte ser så mycket och intrycken blir färre. Svårt att gå och handla när det blir så här, lilla affären hemma där det går snabbt att handla och kön ofta inte är så lång, det kan gå, kan gå, det måste gå för vi måste ju ha mat... idag med. Ja sedan ska man hitta på och laga maten också.

Kroppen värker, musklerna är så spända och kan aldrig få avslappning. Tankarna är tunga, jag orkar inte vara närvarande, jag som så gärna vill höra hur barnen haft det i skolan, jag orkar inte men försöker ändå. De måste få bli sedda, jag älskar dem så!

Hur man lyssnar men inte hör något. Hur andra människor blir ointressanta, jag som älskar andra människor men just nu har jag nog av mitt egna...

Att sömnen är dålig gör en heller inte bättre, så trött men att det ändå kan vara så svårt att sova, vaknar och kan inte somna om...

Hur jag kan bli tokig av minsta lilla sak, känns som om ständigt bägaren rinner över, det finns inte plats för mer.

Hur minnet sviktar och saker som tidigare varit självklara blir en börda, hur man tappar ord och koncentrationen blott är ett minne.

Olycklig, alla andra verkar så lyckliga men hur mår de inombords? De flesta uppfattar mig som stark, glad, positiv med massor av energi och livsglädje. Kanske mår jag inte sämre än andra? Det är lätt att jämföra sitt inre med andras yttre. Men visst är min bägare full av problem och trauman, så är det och jag ska ta och försöka tömma bägaren, är en bit på vägen även om vägen är lång och hjälpen jag behöver är svår att få.

Idag, nu när jag är sjukskriven, kan jag göra lite saker utan att det känns som ett berg ska bestigas. Tider stressar och har jag många saker jag behöver göra så kommer stressen över mig, akut. Tankarna fungerar inte helt, minnet är något bättre om jag får ta saker helt i min egen takt, det finns inga reservkrafter att ta till vid stress.

Försöker ha en måste sak att göra varje dag men det blir ofta fler, har ju inte orkat något på så länge och nu har måstesaker hopat sig så att jag börja känna mig stressad och pressad av dem. Då är frågan om jag ska plocka bort måstesaker som jag måste göra, eller måstesaker som jag mår bra av att göra t.ex. gå ut och gå. Har ju baran några få timmar då barnen är i skolan, dessa timmar är mina och då ska jag vila mest men måstena pockar på...

Mindfulness ger vila, återhämtning och styrka, även promenader ger detta, men så ska jag handla, fixa mediciner, städa, tvätta, sortera, plocka och allt sådant jag inte orkat på flera år och som jag i ärlighetens namn inte orkar nu heller...

När man lever under konstant stress så kör stresshormoner igång, det fungerar bra en tid, alla vet kanske att om man får ett uppdrag så kan man uppleva stress men att det också är tillfredsställande, positiv stress. Det är bla. kortison och adrenalin som mobiliserar våra krafter. Kör dessa på för länge kan det slå över och man kan få låga nivåer av dessa. Man talar om utmattade binjurar. Inte något som läkare brukar prata om och det brukar rätta till sig.

Är man väldigt stressad under lång tid (i mitt fall drygt 15 år) så bränner kroppen också vitaminer och mineraler på annat sätt. Jag som egentligen tror på att en varierad och nyttig kost ger oss den näring vi behöver, har börjat med kosttillskott av magnesium och B-vitamin. Magnesium bör vara citrat eller laktat inte något med oxid eller aspertat. Upptaget är bäst om man använder några av de första men det är inte helt lätt att hitta. Märker en tydlig skillnad efter det att jag startade med Magnesium, fryser inte lika mycket, musklerna mjukar, mina kalla händer är varmare, känner mig mer balanserad, sover aningen bättre (om jag tar det på kvällen), min yrsel är också något bättre. Jag måste upp i 6-700 mg/dag för att ha någon effekt, så säkert är mina nivåer låga.

Symtom som är vanligt vid magnesiumbrist kan vara muskelkramper. Magnesium behövs för cellernas funktion, såg att det kunde minska risken för både cancer och hjärtsjukdomar, stärker också kroppens nervfunktion och psykiska förmåga, hjälper till vid bildandet av proteiner och att näring bryts ner och tas upp på rätt sätt i kroppen. Är också bra för skelettet och samverkar med bla. kalcium och våra andra mineraler och salter. Ingen risk för överdosering om man har friska njurar, ett ev. överskott kissar vi ut, känns tryggt.

Kan bli lite irriterad att jag ska behöva bekosta detta själv, går på ett par hundra i månaden.  B- vitaminer tror jag egentligen inta jag har någon brist på så jag kommerbara att ta färdigt den produkt jag köpt. B- vitaminbrist kan ge symtom som blodbrist- trötthet, blekhet, yrsel men också sår i och kring munnen, tungsveda, trötthet, utmattning, rastlösa ben, myrkrypningar, minnesstörningar mm. Ett B- vitamintillskott kanske kan minska riskerna för att utveckla demens. B- vitamin, utom B12 är vattenlösliga och ett ev. överskott borde elemineras från kroppen.

B- vitamin kan man kontrollera i ett blodprov, det är svårare med magnesium, eftersom vi där har en depå i skelettet så endast mycket låga nivåer kan konstateras i blodprov... SVÅRT och inte helt ofarligt att testa sig fram. Under vintern har jag även tagit D - vitamin men nu ska jag vara ute mycket i solen, 30 minuter/dag i bar kropp är vad man behöver men det gäller att inte bränna sig. D- vitaminbrist har man uppmärksammat sista året, vanligt att mörkhyade har denna brist samt de som är mycket ljusa.

Ständigt ny information...

Sedan flera år tillbaka äter jag också johannesört, det balanserar mig och jag blir lite lugnare och mår lite bättre. I studier har det likvärdig effekt som antidepressiva men utan biverkningar. Fast man kan inte kombinera det med andra läkemedel, inte ens p medel, effekten av andra läkemedel blir ofta lägre.

Får man ingen hjälp får man försöka hitta sina egna vägar...

Det kan vara svårt för andra att förstå hur man mår som utmattad, man ser ju pigg ut, kan röra sig men på insidan är det som ett stort svart hår och det är inte jag som är lat! Kroppen har protesterat på ett ständigt högvarv och sett till att avknappen är igång, det betyder att man SKA vila, ta det lugnt och låta hjärnan vila. Hjärnstress stämmer väldigt väl in på mig, kroppen är ok men hjärnan fungerar inte alls!

Läste en artickel i vår facktidning om utmattning och tydligt är det vanligt att det tar upp emot 10 år att läka ut, det är den tid som ofta behövs, precis som 4-6 veckor är den vanligaste tiden för att läka ett benbrott... Marie Åsberg är professor och psykiatriker vid Karolinska skriver att de i princip aldrig ger sina patienter antidepressiva för det har de märkt att det inte är så bra..., kan tom förvärra tillståndet!

Vissa tillväxtfaktorer är kraftigt förhöjda vid utmattningstillstånd men går tillbaka då man blir bättre... Tydligen har man påvisat att utmattade har en förändrad känslighet i stresshormonaxeln (förmodar att det är HPA axeln). Tydligen regerar vi med mindre stresshormonpåslag än normalt vid stress (min tolkning är att man då är stresstålig) kanske utsätter sig för mer, väntar längre och faller djupare (min tolkning). Denna förändring kvarstår sedan livet ut och sägs troligen vara förvärvad tidigt i livet eller medfödd.

Deras forskning visar att rehabiliteringen är både svår och långdragen. Ingen behandlingsalternativ har särskilt imponerande effekt. I deras studie som är publicerad i British Medical Journal visade att de som var sjukskrivan 1999 för stressrelaterad sjukdom var 45% fortfarande sjukskrivna tre år senare, 18% hade fåt förtidspension!
Det var endast arbetslivsinriktad rehabilitering som ökade oddsen något att komma tillbaka i arbete. De sattsar nu mycket på förebygga i stället, samtalsgrupper på arbetsplatsen är ett sätt.

Det finns tester på  https://www.arbetarskydd.se/multimedia/dokument/article3607466.ece/BINARY/Stresstest%2C+sidan+1

https://www.arbetarskydd.se/multimedia/dokument/article3607470.ece/BINARY/Stresstest%2C+sidan+2