Många undrar vart jag hittar krafterna att fortsätta ta mig framåt och att stå upp över huvud taget. vadå krafter, jag har inga och hittar dem ingenstans. Jag är bara TRÖTT. De flesta reaktioner i samband med att mamma gick bort, har jag varit förberedd på men den alldeles förlamande tröttheten visste jag inte om. Att man bara kan vara så trött. Jag som ändå upplevt en hel del trötthet i samband med min utmattning men detta är ännu värre och att det känns som allt hopp är borta. Fast jag vet ju att sorg går över, åtminstone den akuta sorgen och sen lär ärret och saknad finnas kvar men det brukar bli hanterbart.
Vill bara åka till en öde ö med sol, strand och hav, ingen mobiltäckning, att få vara där och bara vara med barnen..., sköna sängar och någon som lagar maten till oss...
Det är inte ens en dag i taget utan timme efter timmer, barnen säger att jag är förvirrad, jag klarar inte av att ta hand om barnen, jobbet klarar jag inte av och mitt i allt ska det fixas för en jul som alla andra vill fira. Funderar allvarligt på att sjukskriva mig, jag orkar bara inte mer!
Pappa klagar på att han inte orkar göra något och det är inte konstigt, inte alls men om jag säger att jag inte orkar och att jag också är trött och ledsen så blir jag utskälld och avsnast med att " du har det ju alltid värst!". Sådant tar också på krafterna och jag har slutat att säga något, utan kommenterar bara neutralt och aldrig något om mig själv, vad jag känner eller hur jag mår, det är smärtsamt men enklast.
Barnen är också så otroligt trötta.
