Trassligt.

Nya skulder, förfalskade namnteckningar mm, är lite av det jag fått reda på sista tiden att X sysslat med. Jag blir tokig. Äverallt hamnar vi mellan stolarna...jag tjänar för lite för att ta över lånen själv och jag tjänar för mycket för att få bostadsbidrag. Jag måste arbeta mer men är för sjuk för att arbeta... Vi bor billigt men det räcker inte, jag har lite pengar på banken som räknas men de är sparade till min pension, för jag kommer aldrig att kunna överleva på den lilla pension jag kommer att få och jag har inga margnaler i min privatekonomi så att jag kan pensionsspara utan måste spara s jag kan ta av pengarna om det behövs i ett akutläge. Ibland känns det lönlöst att kämpa och vara skötsam.

X är på behandling ett tag till, det är skönt! Jag har pratat med hans terapeut en gång och hen ser honom som så klok och insiktsfull, han har 100% insikt, jag drar en djup suck och inser att han duperat dem ännu en gång. Jag orkar snart inte leva med denna ekonomiska oro längre, om ni visste vad den tär och ingen utväg hittar jag, jag vill alltid lösa saker och hittar ofta vägar att göra saken bättre men inte här, jag är helt fast och inmålad i ett hörna.

Sommar men sommaren lyser med sin frånvara, hade behövt ladda med några riktigt fina veckor, så jagkunnat vara ute mycket, njutit av solen och de sköna sommarkvällarna och vetskapen att nästa dag lovas det också sol, men så är det ju inte. Jag har ändå tur som har trädgården och kan njuta de små solstunder som kommer.

Efter sista vetskapen om vad X gjort och detta är säkert inte allt, hur många gånger har jag inte sagt att jag inte tänker stötta honom om jag kommer på att han ljuger. Jag måste dra mig ännu ett steg bakåt och jag funderar starkt på att bryta kontakten helt. Jag är så trött!