Snökaos!

Snödroppar och vintergäck har dragit sig tillbaka under snön, julrosen hängde redan för några dagar sedan. När jag tittar ut genom fönstert lyser faktiskt solen lite, när blir det vår? Längtar så!

Barnen har tjatat om att få träffa sin pappa, ja vad ska man göra? Jag vill helst inte se honom alls och är helt ointresserad av vad som händer i hans liv. Nu blev det ändå så att han skulle komma hit för att lämna lite saker till barnen. Han behövde vila och satte sig i soffan och där blev han kvar, allt för länge. Han pratade inte med barnen, de satt mest med sina telefoner. När jag fixat, städat, plockat allt som jag kunde så var jag tvungen att prata med honom, blev ju väldigt pinsamt.

Enligt honom så hade han varit nykter i två månader, allt gick bra, han bodde på sitt härbärge och hade ett ok rum där. Tråkigt att han och barnen inte pratar med varandra, men nu är det åtminstone slut på yjatet om att de vill träffa pappa, det kanske räcker att de får se honom och se att han faktiskt lever. Tycker han blir magrare och mer ihopsjunken för varje gång, undrar om allt står rätt till i den kroppen, sorgligt att se. Han var sitt trevliga jag och återigen börjar jag undra vem denne man egentligen är...

Jag harar fortfarande det han gjort och honom men hatet är inte riktigt lika tärande längre.

Mitt barn med ångest går nu på BUP och jag känner inte att det blivit bättre, snarare tvärt om, ibland blir det helt outhärdligt här hemma, ibland undrar man hur man ska orka.