Skratt

Att få skratta kan vara befriande. Härom dagen fick jag skratta lite, även om det var åt mina egna misstag... Jag och lilltjejen skulle åka och hämta storebror från träningen. Vi går ut och när vi kommer ut på gatan säger hon "men mamma ska du åka iväg i morgonrock!" Nej det skulle jag naturligvis inte, jag frös där hemma och hade satt på morgonrocken, vi skrattade och fnissade en god stund. Befriande! :)

Jag skrattar allt för sällan, har bytt de annars så ofta förekommande skratten mot leenden. Visst skrattar jag till ibland men inte det där riktigt befriande avslappnande skrattet som fyller hela ens själ med "måbra hormoner" och som man kan bli fnissig av att bara tänka tillbaka på...

Tidigt i våras skrattade jag och för en tid sedan när jag fått mejl av en vän. Hon planerade studentfest med sin Xman för ena barnet. Han sms´ade och frågade "vad ska jag göra med dukarna? Hur hade du tänkt ha dem?" På bordet hade min vän svarat, ganska självklart!

Men annars är det ganska tunnsått med skratt, minns än sista gången jag skrattade så där riktigt hysteriskt. Det var 15 år sedan, min äldste var bara någon månad gammal och jag levde fortfarande på "lyckliga mamma hormoner". Barnet och jag var själv hemma, jag stod och strök och min goa bebis sov sött. Pratade samtidigt i telefon med min fina kusin, vi fick ett hysteriskt skrattanfall, jag minns inte åt vad vi skrattade men det var så att jag fick sätta mig ner på golvet och kippa efter andan.

För länge sedan, långt innan både man och barn, skrattade jag ofta så här, kanske hörde det ungdomen till mer än ett moget medelåldersliv, jag vet inte, men jag saknar det, skrattet. Minns en gång då jag och en kompis var på semester, vi skrattade konstant, fick ofta sätta oss ner för vi skrattade så vi inte klarade av att stå. Mamma och jag var också på en resa där vi skrattade mycket, så min stora fråga är om mitt X inte bara stal mitt liv, min själ, mina pengar utan också mitt skratt. Dock gav han mig mina fina barn och det kommer jag troligen alltid att stå i tacksamhetsskuld till honom för...