Semester
Snart åker barnen och jag iväg några dagar på bilsemester, ska bli skönt att byta miljö, att få vara vanlig, hoppas bara att krafterna räcker och att vi kan ha det lika trevligt som förra sommaren. Ska bli skönt att slippa tänka på vanliga saker, att slippa diska, städa, tvätta, laga mat... under några dagar, fast sedan blir det dubbelt upp, åtminstone med tvätten, men det tar vi då.
Jag hoppas vi alla kan samla lite nya krafter, när vi kommer är det full fart med förberedelser inför äldste sonens konfirmation, ska bli trevligt om än jobbigt. Svårt när man inte riktigt orkar men jag har redan börjat förbereda det som går. Då slipper jag fokusera på det, skönt när man kan stoppa undan saker som inte längre behöver belasta hjärnan. Tanken är att barnen ska vara några dagar hos sin pappa innan festen så att jag kan förbereda utan att behöva göra det "vardagliga" samtidigt, X är ju inte så engagerad i festen. Hade varit trevligt att planera det tillsammans, han gör möjligen det jag ber om, inte mer, inga initiativ. Hur stod jag ut att leva i samma hus som honom??? Idag förstår jag det inte...
Ibland retar jag upp mig så på saker som jag inte kan göra något åt, önskar jag kunde lära mig att bara släppa det. Ofta är det X beteende som irriterar men härom dagen var det grannen. Jag klippte häcken för någon vecka sedan, var noga med att ta upp allt jag kunde, det som var ovanpå och som "tillhör" oss båda tog jag självklart hand om. När grannen klipper så gör han tvärt om, han slänger in allt till mig, p¨å vissa bitar går han tom in på min tomt och klipper och låter allt ligga... Där jag äntligen hade fått häcken lite tjockare så vi slipper se in till honom, där har han varit inne och gallrat så nu är det ett stort hål. Frågan är om man bara ska säga något, eller vara tyst för grannsämjans skull. Det var tufft nu när jag har ont i armar och rygg och inte kan böja mig ordentligt, som tur var hjälpte barnen till. Undrar om han tycker jag är dum som inte säger något eller så hade han blivit agressiv och otrevlig och det orkar jag inte, kanske hade han slängt in än mer. Detta kan irritera mig enormt, tur att alla andra grannar är jättegulliga.
Känns tryggt att över lag ha bra grannar som jag kan be om hjälp när/om det kniper. Ibland känner jag mig lite utelämnad, är inte så teknisk och då kan det ibland bli tufft med hus. Men jag lär mig efter hand, det mesta kan jag fixa men ett larm som börjar tjuta oplanerat vet jag inte hur jag ska hantera, det visste grannen, när barnen inte stängt bildörren och batteriet laddat ur hjälpte en annan granne mig. :0) Hoppas att larmet håller tyst och bilen startar när vi om några dagar åker!