Nytt år, nya möjligheter?

Det kändes skönt att släppa det gamla året, ibland är det vemodigt men denna gången mest befriande. Jag vet inte vad året har att erbjuda och jag önskar att jag haft mod och ork att ta för mig, att avvaktande titta på livet blir jag knappast lycklig av.

Barnens pappa har haft några rejäla fyllor och vid ett tillfälle var det faktiskt riktigt obehagligt men så somnade han och det blev lugnt, undrar hur länge hans kropp orkar han är helt klart mer förvirrad och hans beteende är mycket märkligt. Oftare och oftare klarar han inte av de enklaste uppmaningarna.

Barnen vill träffa honom och jag är skyldig att se till att de kan det, jag undrar bara stilla vart tog mina rättigheter vägen, jag har inga rättigheter, dem ha han, däremot har jag skyldigheter men det har inte han... men nu måste jag sluta ställa upp, barnen får träffa honom vid sina födelsedagar och däremellan också OM han är nykter. Barnen tycker jag är taskig om jag säger och gör så, men då får de tycka det, en dag kanske de förstår.

Jag är TRÖTT, de två yngsta barnen sover dåligt, har svårt att sova och är oroliga, det gör att vi får minimalt med sömn, lägg till det till den äldsta som sitter och skypar m kompisar och spelar datorspel till sent på kvällarna. Ska köpa en säng till som jag kan ställa bredvid min, då kan vi tre sova bättre. Jag är inte glad för att ge barnen läkemedel men jag ska ringa vårdcentralen för att höra vad man kan ge dem så de sover, för får vi inte sova snart så blir vi heltokiga allihopa! Tror det blir antingen Atarax eller Melatonin.

Idag är första skoldagen efter lovet för barnen, att börja så trötta känns inte bra. I går arbetade jag och de hade fixat fin överraskningsfika till mig, dukat fint, tänt ljus och bakat en god jordnötskaka! Då blir man varm i hjärtat men det står i stor kontrast till morgonen idag, då alla var sura, alla skällde, någon grät... men det är kanske det som kallas livet?