Mörka tankar

Hade tänkt skriva om lögner och svek men just nu är min hjärna full av mörka tankar.

Vill jag, orkar jag, resa mig en gång till?

Känner hur jag dras ner i det mörka, där det inte finns något hopp. Tänk om försäkrinskassan kunde förstå vad deras beslut leder till för oss vanliga männsikor. Ett överklagande har jag ingen ork till. Det gäller att läkaren kan formulera sig väl och snabbt. Tänk vad ett litet litet brev från försäkringskassan kan göra.

Min psykolog har lovat att kontakta läkaren för att se om de tillsammans kan formulera något. Hon sa att jag absolut inte fick arbeta nu, min tanke var att kanske gå dit på måndag som "levande död", för att få lön i slutet av månaden, jag hade inte kunnat uträtta något.

Frågan om antidepressiva kommer upp, liksom kontakt med psykiatrin... ALDRIG för mig, jag är utsatt för extrema påfrestningar, jag behöver tid att läka min trasiga hjärna. Innan detta kände jag glädje i livet, hade tillförsikt att bli helt frisk, de depressiva symtomen hade minskat och ångest har jag mycket sällan och då ofta när det är situationer som direkt hotar livet för mig eller barnen. Det passar inte inom psykiatrin. Läkemedel fungerar bra för många och många behöver dem, absolut inget ont i det, men mina problem kommer utifrån, jag tror inte jag hade haft så mycket hjälp av antidepressiva. Dessutom mår jag dåligt idag, de hjälper inte omedelbart, tar minst två veckor - någon månad innan man ser effekt och då ska jag förhoppningsvis vara på väg upp. Nej, inte förhoppningsvis, det måste vara så!