Att vara mamma är det allra mest fantastiska "arbete" man kan ha men jag skulle vilja ha en repeat knapp så man kunde spola tillbaka och få uppleva vissa ögonblick igen. Mycket av vad som hände då barnen var små har hamnat i skymundan för allt jobbigt som skedde, både med barnen (sjukdom och oro, sömnlösa nätter...) och deras pappas otillräcklighet som pappa och make.
Att vara ensamstående är tufft, jag hör ofta personer utan barn klaga på hur mycket de har att göra, jag hör kolleger klaga på att det är så tufft med ett barn, jag hör andra som har vuxna/stora barn, man som ställer upp och goda inkomster, klaga över hur tufft det är ekonomiskt... SUCK säger jag! Vi är 4 stycken som ska klara oss på mindre än vad som är riksnorm och skälig levnadsnivå, ändå går det ihop, vi får mat alla dagar, vi har hela kläder på oss, vi kan göra en liten resa då och då, enligt budgetrådgivaren kunde vi inte klara av att bo kvar... ändå gör vi det!
Men det hindrar ju inte att man kan önska och längta efter;sol semester med barnen, en weekend på Disneyland Parismed barnen, en helg på SPA med en kompis eller mamma, en helg i Stockholm med barnen eller kompis, ett cafébesök, att få handla nya kläder utan att behöva titta på prislappen, att kunna gå ut och äta med barnen utan att behöva tänka på notan, att få vakna och känna sig pigg, kunna renovera vårt hus, köpa nya möbler och ge barnen "nya rum", att få skratta obehindrat.
Å andra sidan är vi friska (bortsett från min utmattning), vi har varandra och kärleken till familjen, VI ÄR RIKA PÅ VÅRT LILLA VIS!