Liten blir stor

I går körde jag med min äldste son, för att lämna honom på flygplatsen. Han skulle iväg själv, för första gången, i två hela veckor ska jag klara mig utan min "lille prins". En tonåring som inte är så lätt att tas med, allt ska ifrågasättas, inget ska göras som jag säger men det hör väl till frigörelseprocessen.

En sak är säker han har åtminstone inte ett medberoendebeteende, han kör sin egen linje och har alltid gjort! Han blir inte lätt påverkad av kompisar utan kör på det han anser bäst och ofta är det bra. Dock har han ingen större erfarenhet av att packa!

Lite lite empati kan jag också sakna, häromdagen bad jag honom följa lill tjejen till en kompis, jag hade fullt av hårinpackning i håret och kund einte gå iväg så. Han hade inget för sig men vägrade att gå iväg. Det slutade med att lilltjejen blev jätte ledsen, ett av mellanbarnen kom hem och tog med sig lillasyster.

Så olika barn i samma familj kan bli, ett av mellanbarnen är så otroligt lik mig, tar lätt för mycket ansvar, värnar om att alla ska må bra och är påverkbar av kompisar. Här är jag mer orolig för både missbruk och medberoende. Fast vi har en så nära relation att jag säkert skulle märka något fort och han har fina kompisar med bra föräldrar så än är det ingen fara och förmodligen blir det inte heller det. Han lovade att han aldrig skulle bli som storebror! Hoppas kan vi alltid.

Det känns att det är ett barn mindre hemma än vanligt, lugnet är större, så även om jag kommer att sakna "min lille prins" ska jag försöka njuta av lugnet, tiden går fort.

Vi har gjort flygplatsresan till en mini semester med övernattning och lite utflykter, fika och lyx mm.