Kärlek
Jag vill tro på kärleken, inte bara mellan man och kvinna utan kärleken i allmänhet. Kärleken till barnen, kärleken från barnen att få höra " mamma jag älskar dig", det fyller mig med livskraft. Lilltjejen hade en kompis hemma för ett tag sedan, kompisen (som inte brukar vara här) frågade varför det fanns så många teckningar och kort med kärleksförklaringar och fick till svar "för att jag älskar mamma och hon älskar mig! Gör ni inte det hemma?" Vi är nog en väldigt kärleksfull familj, tom. den ibland odräglige tonåringen kommer och kramar om mig på morgonen innan skolan och säger "mamma jag älskar dig".
Just nu har jag nog av att leva, att få vardagen att gå ihop och att hitta mig själv, mina krafter och harmoni i livet, jag skulle inte ha varken tid eller ork att träffa en ny man, men kanske en dag... fast jag är nog inte lätt att leva med efter allt jag gått igenom. ATt leva med en ny man, bo ihop känns väldigt avlägset, särbos möjligen och barnen kommer alltid att vara viktigast men jag hoppas att mitt hjärta kan vara öppet för mer vuxen kärlek... en dag...
Många gnäller över sina män och det får man naturligvis göra men det blir lite futtigt för mig. Det är inte lätt att leva ihop och kan man vara lyckliga alltid, kan kärleken hållas vid liv i ett långt äktenskap. Många lyckas men hur lyckliga är snitt paret?
För många år sedan mötte jag ett äldre par, jag arbetade på ett sjukhus och herr A kom in som patient, hans fru E kom troget och hälsade på varje dag. De tyckte väldigt mycket om mig och jag tyckte väldigt mycket om dem, annat gick inte. De var snälla och omtänksamma och trotts sin höga ålder (de var båda över 90) var de nästan ständigt nykära, de tittade på varandra med sådan ömhet och kärlek att jag fortfarande kan känna den.
Livet tar slut även om man älskar, när herr A låg för döden så hade jag turen att arbeta, frun satt hos honom och jag var där så mycket jag bara kunde, gjorde allt för att lindra och att detta också skulle bli något så fint som möjligt. Dottern kom och jag gick in till herr A, jag satt på sängkanten, höll A i ena handen och E i den andre, då somnade herr A in lugnt och stilla och alla grät vi. Då säger frun att "han väntade på sina tre flickor som han älskade, sen kunde han vandra vidare".
Jag är helt säker på att om båda vill och orkar kämpa så finns livslång äkta kärlek, inte kärlek där man tvingar, hotar eller kränker utan en fin äkta kärlek. Jag hoppas finna den.
Idag har det varit skolavslutning, nu väntar ett långt sommarlov för barnen, jag är splittrad över lovet. Orkar jag ha barnen hemma hela tiden? Jag hoppas att det blir en solig och fin sommar. Skolavslutningar är alltid lika fina, de är fyllda av så mycket längtan och förhoppningar över det oändliga lovet. Idag vet man att lovet inte är oändligt, det tar allt för snabbt slut, att löften och förhoppningar inte alltid införlivas. Men jag kan än känna pirret i magen när jag hör barnen sjunga, samma pirr som man hade som liten när man stod i kyrkan och sjöng inför sommarlovet, en härligt och befriande känsla... Idag firar barnen inte skolavslutning i kyrkan men de gjorde det i många år, men de sista åren har det inte varit ok, eftersom det finns barn som kommer från andra länder.
Vi har lov hela sommaren...