...granen är pyntad och som vanligt finns det allt för många paket under granen.
Med tanke på hur utmattad jag varit så är det ett under att jag fortfarande håller näsan ovan vattenytan, trotts att mamma är sjuk så fixar jag livet. Har arbetat enormt mycket denna veckan och det känns, är mer irriterad, lite mer lätt rörd, gråter en del, lite tröttare så har det gått bättre än när jag jobbade mycket sist, så även om jag inte är redo att gå upp till 50% så är jag åtminstone på bättringsvägen.
Vi har en ny chef och idag fick jag tillfälle att prata lite med hen. Det kändes bra att få förklara varför jag blivit sjuk och det är märkligt, idag kan jag prata om det utan sorg, utan att känna någon skuld eller skam, jag står rakryggad och det är jag stolt över!
Barnens pappa fortsätter att strunta i barnen och i morse skulle barnen till honom och stanna under helgen. Jag skulle lämna dem innan jag körde till jobbet i morse, men han svarade inte i telefonen så den lilla fick följa med mig till jobbet och han hämtade henne där, vid 11! tiden. Tur hon var duktig! Killarna hämtade han och de var sedan och åt lunch. Nu är barnen hemma igen, den lilla vill inte vara där och gråter krokodiltårar, svårt. Han ser märkbart ofräch ut, blivit tjock, går illa och verkar vara helt frånkopplad alla känslor.
Jag kommenterade vid ett tillfälle att han knappt sett vpår äldste alls under hösten och får då bara till svar att " ja, så kan det bli!" Han har tre fantastiska barn som han struntar i, hur fungerar man då? Märks mest att mellankillen behöver honom, de andra struntar i honom nu men det skär i mitt hjärta att de bara har en förälder som bryr sig om dem. Berättade även för X et att mamma blivit sjuk, helt tomt var han svar " jaså...", hade så väl behövt en klapp på axeln och få höra att han också var ledsen, att han beklagade och lovade ställa upp vad han kunde, men ack nej, varför vänjer jag mig inte, varför sårar det fortfarande??? Måste hitta ny strategi, funderar på att han får "böta" varje gång han sviker det han lovat, inte för att det hjälper mig men det ger en inkomst som gör att vi kan hämta mat och jag slippa en del arbete, någon gång när jag är extra trött. Nu sviker han och jag står med extra kostander, underhållet är baserat på att barnen ska vara hos honom var annan helg och två veckor under sommarlovet och en vecka under jullovet, nu har de inte varit hos honom ordentligt sedan i juni! Fast det är tryggast då de är hemma!
Känner mig liten och skulle vilja ha en axel att luta mig mot, ett knä att lägga mig i, någon som stryker mig över håret, någon som tar över då jag inte orkar, att få bara vara en liten liten stund.
Barnen har jullov och jag vet att det blir ett intenssivt lov, mamma opereras, ingen egentid, tre barn hemma innebär en mängd möjliga konfliker. Julhelgen med släkten då mamma är sjuk, pappa tagen av det, syskon, syskonbarn, fruar, män och jag och barnen... det gäller att svälja en hel massa gånger, att tänka efter före och att försöka njuta...
Jag har lagt till min mejladress om någon vill mejla mig! alicealice@live.se