Trotts sorg och oro så har vi fixat till julbak. Lussekatter och pepparkakor blev det. Det är inte klokt vad det är gott med hemmalagade pepparkakor, har stoppat undan burken för att inte äta upp alla innan jul. Provade att baka bullar av lussedeg och med en fyllning av smör, mandelmassa och kardemumma, de var så goda att de gick åt redan under bakdagen, ska försöka göra en omgång till i dag.
Vinterns första snö virvlar i en yster dans utanför fönstret, det har varit storm i natt och riktigt ruskigt. Dricker morgon teet, har ätit en smörgås och njuter nu av en lussebulle och en pepparkaka, det är lugnt och tyst eftersom barnen är i skolan. I kväll kanske barnen ska träffa sin pappa, jag fick föreslå det, han tar inga initiativ, de tappar allt mer kontakten, kanske ska de ut och äta, men han har inte hört av sig om tider, hämtningar/lämningar osv. så jag lever som vanligt i ovisshet, undrar om han njuter av det eller om det är ren lathet från hans sida, allt i sista minuten. Att jag gång efter annan förklarat att både barnen och jag behöver veta i god tid har inte hjälpt, antingen fattar han inte eller så bryr han sig inte. Jag bryr mig inte om vilket. Vet att jag behöver lugn och ro för att läka men kvällarna då barnen är borta, ja även dagarna då de sovit hos sin pappa är väldigt tysta och jag saknar dem enormt då de inte är här, tänk snart är de stora och utflugna... Hur ska jag klara det?
Jag längtar efter ett nytt arbete men orkar inte just nu, har det helt ok där jag är idag och jag behöver bli betydligt bättre för att kunna fixa ett nytt arbete.
Var hos naprapaten nu i veckan, kändes bra, upplever ett större lugn efter behandlingen och tydligen finns inte de inituiala sidoskillnaderna i skallbenet kvar, positivt! Kanske kan jag trotts allt bli frisk. Kände mig helt frisk efter förra behandlingen, det höll en vecka så jag måste ju ha det friska inom mig. Denna gången var effekten inte lika stor men dels är jag ju ledsen och orolig över mamma, dels är jag orolig att jag själv ska ha något och jag har dessutom blivit förkyld, men det ökade lugnet finns igen och min ene son sa efter behandlingen "mamma du verkar så glad idag" Det är härligt att höra, jag vill ge dem allt och mer därtill och det är väl just detta som delvis bränner ut mig.
Pratade med Försäkringskassan i går om vårdbidrag för det barn som har dyslexi, vi har haft 1/4 vårdbidrag i nästan två år och nu var det tid att förnya, inget har förändrats merän att skolan ställer högre krav ju äldre barnen blir. Det är inte mycket pengar varje månad men det kan göra att vi kan göra något litet kul ibland, ett biobesök, hämta hem mat osv. Vi lägger många timmar i veckan på läxläsning och stöd så jag hoppas att det blir en fortsättning. Försökte söka även för dottern som har extra behov men eftyersom det inte går att sätta en diagnos så kan vi heller inte få ett vårdbidrag. När han fick diagnosen fick man ingen ersättning från försäkringsbolaget men nu har de ändrat sina regler men det gäller inte för dem som redan fått en diagnos, trotts att vi varit kunder hos dem i över 15 år! Funderar på att byta.
Ska försöka ge mig iväg och handla lite mat och passa på att ta några julklapp på vägen. Sist jag julhandlade lyckades jag fynda ett par nya, välbehövliga stövlar till mig själv för bara 250:-! De dyra jag köpte förra året håller på att gå sönder så dyra märkesskor lönar sig inte alltid!