Jul igen?

Har svårt att hitta julstämningen men det är kanske inte så konstigt. Allt det kaos som råder i våra liv, mamma som inte längre är med oss, nya traditioner, nya människor-som jag själv inte valt- att fira jul med. Jag vill spola tillbaka tiden, men är också så otroligt tacksam för alla de fina jular som mina älskade föräldrar gav mig och även barnen sedan de kom. Just nu känns julen mest som en plåga, gillar adventstiden, julmyset, lite julstök, köpa klappar ( ja det blir något även i ett fattigt hem). Men själva julafton känns mest som något jag måste klara av, för husfridens skull. Mamma tyckte alltid att bästa dagen under jul var juldagen, då kunde hon slappna av, prova kläder och titta på julklappar, tända ljus, gå ut och gå och äta rester. Jag förstod aldrig detta som liten men nu gör jag!

Eftersom vi skulle träffat X både lillejul och juldagen så känns det märkligt tomt, vi får försöka fylla dessa dagar så gott vi kan. Undrar om BIO har öppet på juldagen? Idag ska vi införa en ny trevlig tradition, vi ska spela julklappsspelet med finaste vännerna och alla mina barn följer med. Ser mycket fram emot kvällen!

Är genomförkyld, dottern också, hoppas vi är friska till jul. Jag har en julklapp kvar och ska ladda upp med mat så jag slipper handla under helgerna.

Har inte fått någon klarhet i barnens pengar, skrivit till bankchefen men inte fått svar, får väl ta tag i det igen efter helgerna om jag inte hör något innan. Pengarna är förmodligen borta från barnen för alltid, jag får snåla ännu mer men bara på sådant som är bra för mig, barnen ska inte behöva lida mer och det är inte mycket jag unnar mig idag. Livet kommer att bli ännu tråkigare!

X har åtminstone lämnat oss ifred, ingen kontakt sen jag fick reda på hans stöld. Helt ärligt så vet jag inte vad jag gör om jag träffar honom, hat är ett starkt ord men så nära det jag känner för honom, hat, förakt, jag hoppas verkligen jag slipper ha mer med honom att göra! Trodde vi var säkra nu med ensam vårdan, huset skrivet på mig mm. undrar så vad han kommer att skada oss med nästa gång? Känner oro för detta och för framtiden. Mitt barn som har ångest har fungerat ganska bra under sista delen av hösten, nu är ångesten hög igen.

Snart tid för besöket på socialtjänsten, ringde och pratade med dem i går och berättade om min oro både för vad X kan göra mot oss och för de som jagar och hotar honom, tänk om de söker upp oss. Vill inte sitta inför barnen och berätta min oro så att jag skrämmer upp dem ännu mer. Kan säga att jag är ytterst vaksam, alltid låst dörr, ringer det på dörren så är säkerhetshaspen på när jag öppnar,  när jag är ute så har jag noga koll på allt runt omkring, vem rör sig på gatan, bilar som kör fram och tillbaka, prata om att detta tar på krafterna!

Undrar när vi får tid att läka allt det som varit?