...och sorg och saknad går inte ihop, Men hur ska det kunna göra det, det är bara en månad sedan mamma lämnade oss. Om bara andra hade slutat att stäölla krav så hade det varit lättare och att jag fått göra som jag känner att jag behöver, för att må lite bättre, men nej, jag ska alltid fixa för andra och mina behov och känslor existerar liksom inte för andra.
Fick backa på mitt arbete, bad om att få arbeta hemme sista veckan innan jul, så jag slapp intryck och kraften det tar att ta sig till jobb. På så vis kunde jag också varva jobb med annat som måste göras.
Begravningen gick ok, egentligen väldigt vacker och harmoniskt men det var svårt att uppskatta det, kanske gör jag det en dag. Pappa har en bild på kista och blommor och det är egentligen en vacker bild som mycket väl skulle fungera som reklam för en begravningsbyrå.
Imorgon ska jag försöka fira jul, som vanligt vill pappa. Som vanligt blir det aldrig mer. Vanligtvis brukar vi börja julfira redan som idag men det orkar inte jag, vi åker tidit i morgon bitti och först ska jag ner till mammas grav, sen äter vi frukost hos ett av mina syskon, därefter är det dax för full fart, problemet är att jag inte ens har halvfart, eller kvartsfart...
Barnen är oroliga för sin pappa som inte alls verkar må bra, avtacklad, trött. har försökt att få hjälp med en intervention men det kan man inte få i vår kommun, så grubblerierna kvarstår. Är det missbruket eller någon annan sjukdom? hade varit enklare om barnen inte ville träffa honom men de inser också att så här kan det inte fortsätta att vara. Varför ska hjälpen vara så bristfällig, får leta vidare efter helgerna...
Ett av barnen mår myclket dåligt, efter att mormor dog är det mycket frågor om "är det farligt, vad kan det vara" lite hypokondrisk och sen oron för pappan ovanpå det. Hur ska man orka?
En julhälsning till alla och jag hoppas att ni alla får den jul som ni önskar!
