I väntrummet

Känns som jag nästan alltid väntar... trotts att jag är duktig på att ändå vara i nuet.

Jag väntade på att mitt X skulle sluta dricka, börja hjälpa till, avlasta mig, se mig...det skedde aldrig.

Nu väntar jag på att få tillbaka min kidnappade hjärna, för så känns det. Jag väntar på besked från försäkringskassan som har min framtid i sina händer. Psykologen skrev genast ett intyg som hon skickde dem så jag hoppas att det stöttar upp läkarintyget. Sådant bemötande blir jag djupt rörd över.

Idag har jag varit och handlat, det tog alla nuvarande krafter, så resten av dagen blir det vila och lugna aktiviteter. Lilltjejen ska ta hem en kompis så innan det måste jag ha bunkrat upp med krafter, inte klokt att man inte klarar vanliga aktiviteter. De större barnen har jag fixat så de skaara hos sin pappa i kväll och natt, så kvällen lär bli utan bråk och så mycket fixande.

Jag vill så mycket att det är svårt att spara på krafterna, åtminstone när jag mår lite bättre, det måste jag träna på. Vila är något jag gjort alldeles förlite, eller gjort saker som fyller mig med energi, egentid har varit en bristvara. Sådant man lätt missar när man är mitt i småbarnsåren men som man allt för sent förstår vikten av.

Hade tänkt att boka en hot stone massage men nu avvaktar jag till f-kassans utslag, massagen var gratis, hade ett presentkort men det känns meningslöst nu!

Tankarna är snurriga, minnet MYCKET dåligt, tappar ord, minns ej vad saker heter, hittar inte tangenterna på datorn, snurrigt och att stava är JÄTTE svårt! Så idag, tills vidare, blir det ett kort inlägg. Jag ska gå ut och njuta av försommaren, göra lite mindfulnessövningar, fixa till mellist så det är klart när barnen kommer, ja sen är min "ledig" dag slut!