Höst...

Hösten har gjort sitt antåg med allt vad det innebär; träd som börjar skifta färg, vackra färger, kyligare, fuktigare, friskare luft- fast jag tycker inte om det...skolstart, jobbstart, många måsten...

Det har varit tre hektiska dagar, i måndags var det läkarbesök hos ny läkare, han var sympatisk, brydde sig och lyssnade men hade inte den stora kunskap om utmattningstillstånd som jag hoppats på. Han sa att ha n var orolig för mina barn och han funderade på att göra en oros anmälan till socialtjänsten. En orosanmälan lämnar min in om man befarar att barn inte har det bra, det kan vem som göra. Jag förklarade att jag funderat på att göra det vid några tillfällen men avstått eftersom jag tror att mycket kan bli värre och inte mycket kan bli bättre. Befarar att barnens pappa sänker underhållet, krånglar än mer med tider och dagar, kanske går det också ut över barnen då de är där, att han blir sur, motsträvig, agressiv mot mig kan jag nog överväga men inte det andra. Umgänget mellan honom och barnen är nu nere på ett minimum 2 dygn/månad och vill han hitta på något med dem på "min helg" så går det bra om vi inte har något inplanderat. Med tanke på allt så avstod han att göra en anmälan. Det känns bra att han ser barnen och månar om dem, samtidigt som det oroar lite men ändå skönt att jag vet att jag kan be honom göra en orosanmälan om jag känner att jag vill men inte mäktar med. En liten oro har det dock skapat.

Om det gjordes en anmälan och utredning så skulle X inte framstå som dålig, pråper och med talets gåva, god ekonomi, eller rättare sagt goda inkomster, jag en delvis sjukskriven mamma som haft en utmattningsdepression, dålig inkomts (åtminstone gämfört med honom), just nu trött och lättstressad, vilket intryck skulle jag kunna göra. Hämska tanke om de sa att barnen skulle vara mer hos honom!!!

Tandläkarbesök fick jag också med i måndags, det gick bra, ett stressmoment mindre! I går var det gynkontroll, inga symtom men det känns viktigt att kolla upp så man inte har något, det gick också bra! :0) Nu är det bara att vänta på cellproverna som tar några veckor, hoppas jag kan koppla bort det, det har ju aldrig varit något tidigare och då är risken mindre nu också, eftersom jag inte bytt partner.

Skolan har också börjat och det har gått bra för alla barnen. Nöjda med sina lärare och det är en bra start! :0) Lillan var så trött efter första dagen att hon var ett litet monster. Då är det bara att behandla henne som en treåring, mysa och gosa och pyssla om henne så brukar det ge med sig. Det tråkiga i går var att en kompis ringde och det var svårt att föra ett normalt samtal med henne tjutande i bakgrunden, koppla ur telefonen... villa ha smotie, fixade det, då var det fel sort och hon skulle inte ha...mellankillen tyckte att det var gott och till slut drack hon också lite.

Jag har börjat arbeta lite hemifrån, för att bli klar med vissa förberedelser inför nästa vecka då jag börjar på riktigt. 25% ska jag arbeta, motsvarar 10 timmar/ vecka, låter kanske inte mycket för en del men jag undrar hur jag ska orka. En timme kan jag vara koncentrerad och min arbetsgivare "kräver" att jag ska vara där minst 12 timmar/ vecka, vilket ju blir svårt. Sjukskriven i två månader på 75%, så jag får se vad jag orkar och kan, förhoppningsvis går det bra. Hoppas kunna vara på arbetet två - tre dagar/vecka och sedan hemma för resten, jag behöver nog fyra dagars "ledighet" för att koppla av lite.

Känner lite hopp! Härligt! Men många symtom av stress har kommit tillbaka de sista två veckorna, yrsel, bröstsmärtor, känslan av att vara jagad, svårare att sova, känslan av att inte orka och viljan att dra sig undan, glömmer mer, igår glömde jag stänga av spisen, hua! Men förhoppningsvis lägger det sig nu när tre tunga läkarbesök är avklarade, jobbstressen är trotts allt värdslig och läkaren sa att om det inte fungerade fick vi ha ett möte där han förklarar hur det ser ut för mig. Känns tryggt!

Min viktresa har också börjat, längtar tills jag gått ner några fler kilo och kan komma i mina vanliga kläder, visst passar mycket men jeansen är helt uteslutna minst 6 kilo bör jag gå ner tills de passar. Mår bra av maten och har gått ner 1,5 kg, säkert mest vätska men varje gram som försvinner från vågen är glädjande och ger en sporre och mer ork!!! HEJA MIG!

Har varit fliteg med mindfulnessövningar, varje kväll kör jag en övning, känns bra!