Det börjar bli höst och med den kommer alla envisa infektioner. Det har vi fått känna på och det ger liksom aldrig med sig, tur åtminstone att barnen är så pass stora, minns med fasa hur det var när de var små och alltid sjuka. Har missat mycket av det mysiga med småbarnsåren eftersom barnen alltid var sjuka.
Jobb, skola, läxor och fritidsaktiviteter rullar på, det känns LÄNGE sedan det var sommar! Barnens lilla tid hos x et fungerar inte så bra och jag känner att jag aldrig kan koppla av ordentligt, några få timmar åt gången men eftersom de ofta ringer hem så är jag i ständig beredskap. Har sovit dåligt bla. på grund av att barnen varit så förkylda och hostiga, snarkat så taket nästan lyfter och jag som är så ljudkänslig får det omöjligt att sova. Än mer tragiskt är det att x et inte ger barnen de mediciner de behöver när de är sjuka, så jag får hem dem i sämre skick än när de åkte. Känns meningslöst att ta upp det till diskussion, det svar jag lär få är att - de ville inte, eller, jag gjorde så gott jag kunde, eller, jag glömde... hur för man en diskussion utifrån det? I helgen kom barnen hem betydligt tidigare än planerat för de bråkade... ja ha, jag får lösa konflikterna när de är här, kan jag inte få 15 timmars ledigt från dessa konflikter var annan vecka?
Har kännt mig trött, tung i kroppen, orkeslös och ganska ledsen men tror att mycket ligger i sömnbristen, har ökat min Neurokandos till 1x2 (tog tidigare 1x1 i ett försök att ta bort den), känner mig väl aningen stabilare. Har också börjat med Magnecium igen och hoppas att det ska rätta till sig, tror att jag har en infektion i kroppen (samma som barnen haft) men att den inte riktigt bryter ut. Har ibland så ont i musklerna att jag har svårt att ta mig upp för trapporna, resa mig ur soffan mm. Men vet att det varit så förr och att det gett med sig!
Börjar också stressa upp mig för nästa rehabmöte om någon vecka. Dessa känns inte alls bra, vet inte varför vi ska ha dem, jo för att jag ska kunna arbeta 100% så snabbt som möjligt men jag kan ju inte skunda på mitt tillfrisknande, dessa möten gör mig sämre både innan och efter och andra som är helt sjukskrivna och som har varit sjukskrivna betydligt längre än jag, har inte dessa möten närmelsevis så ofta som jag.
Har träffat två av mina härliga vänner, det är otroligt trevligt men jag saknar skratten som fanns förr, undrar vart de har tagit vägen, längtar så intenssivt efter att få skratta så hejdlöst som vi kunde då! Till helgen är vi bjudna på fest men jag har tackat nej, inte värt att ta de få krafterna som finns till det, tragiskt! Vilket liv lever man?
Har varit en gång hos den nya psykologen, svårt att bilda sig en uppfattning, det var mest jag som fick ge en bakgrundsbild av mitt liv. Det tråkiga var att jag inte kunde börja med en gång efter första mötet, läkaren hade inte skrivit någon remiss... så det fick bli till att vänta i 6 veckor, vilket inte är kul när man varit inställd på att köra igång, få problemen ur värden och nya redskap på hur man ska hantera livet och ändå må bra/ få orken tillbaka! Allt som varit bra för mig har man tagit bort, psykologsamtal och osteopatbehandlingen med kraniosakralbehandling. Vilka andra sjukdommar tar man bort en effektfull behandling för man bara får ett visst antal gånger? Blir så arg men det är inte lönt! Hade velat gå på massage men har inte råd, alla de som utövade detta i Landstingens regi är borta.
Har läst en del om Oxytocin som en möjlig behandling, sägs vara effektfullt vid ME (kroniskt trötthetssyndrom) och antidepressiva läkemedel har visat sig höja oxytocinhalten och en del misstänker att det är denna effekten som är större än läkemedlets serotoninhöjande effekt. Oxytocin tros även kunna höja serotoninet. Det finns inget bra sätt att mäta en ev brist men kalla händer och fötter, trötthet, yrsel och ett överreagerande nervsystem kan höra till symtomen, stämmer precis på mig. Till saken hör att jag mådde väldigt bra då barnen var små och fa under tiden de ammades, oxytocin utsöndras bla vid amning och gör en lugn, harmonsik, känslosam och att man sover bättre. Man har testat det även vid autism med god effekt, däremot kan man inte säga något om långtids effekter eller bieffekter. Låter onekligen spännande!
Vill du ha din historia berättad här? Hör i så fall av dig till mej på mejlen, inga namn orter/land publiceras och all data som kan vara personlig tas naturligtvis bort!