Frisk?
Då var resan snart slut och jag har börjat packa lite försiktigt, det jag vet att vi inte ska ha, alla "fynd" som barnen gjort, strandfynden (snäckor och stenar). Måste vara ute i god tid för att orka.
Under semestern har jag känt mig helt frisk, inga stressymtom, ingen trötthet, mycket gladare, orkar mer, muskiken som spelas stör mig inte, ingen yrsel. Kanske är det vardagens alla bestyr och logistik och barnens alla bråk som tröttar mig mer, här har det varit full fart, få bråk och diskussioner, vi har haft det trevligt och lättsamt.
Barnens pappa har varit berusad mer eller mindre varje dag, fast det stressar mig inte, vet ju att alla barnen kan sova i mitt rum om det behövs. Visserligen får jag passa vad jag säger för han blir lätt sur och irriterad. Han har köpt "vattenaktiviteter till barnen för MÅNG tusen lappar (någonstans 6-8 000:-), jag kommenterade att det var mycket och att det gav barnen helt fel bild och att jag aldrig kan göra det för dem. Då blev han både sur och ledsen, jag var varken arg, eller sa det på något otrevligt sätt, menade mest på att det är bra om vi har någotsånär lika syn på saker. Självklart ska han kunna unna dem lite men detta var lite väl mycket, barnen måste ju lära sig att ta ett nej också. Sedan förstår jag att han gör det för att vara snäll och för att barnen ska ha trevligt och för att han inte kan säga nej.
Har pratat mycket med barnen om missbruk och varför man blir som man blir när man dricker. Den store killen är klok och berättar mycket om hur de har det hos pappa de helger de är där, inte alltid trevligt att höra. En gång hade han öppnat fel skåp i köket och då hade han mötts av två skåp fyllda av ölburkar och tomma flaskor. Han märker att pappa dricker då han lagar mat, diskar mm men att de nästan aldrig ser honom dricka, möjligen ett glas vin till maten. Precis som det var här hemma, då kunde han ha glas med alkohol i olika rum, så gick han runt och drack, såg inte så mycket ut. Det händer fortfarande att jag hittar gömda glas och flaskor här hemma.
Trotts allt så har jag fått vila, en billig semester som fungerat ganska ok. Barnens pappa vill diskutera nästa års semester och jag håller låg profil, vi kan ju klara av denna först... å andra sidan så vill jag inte att han åker själv med barnen, så då är detta kanske en ok lösning, fast just nu tvivlar jag på att barnen vågar åka med honom.
Lilltjejen sa häromkvällen " mamma, när vi är hos pappa känner jag mig liksom orolig, kanske inte riktigt orolig men det känns konstigt och jag längtar efter dig..."
Det är åtminstone härligt att kunna känna sig frisk, om än bara under en vecka. Kanske behöver min hjärna vila mer, att slippa tänka alls, för inte är det mycket hjärnaktivitet här inte, boken ligger oöppnad, tidningen har jag bara bläddrat i, kanske just det jag behöver just nu. Jag har glömt att ta mina hälsokostpreparat, det är nog ett gott omen, ska kanske börja en nedtrappning av Neurokanen (Johannesört), är så trött på att ta dem, vill må bra naturligt. Fast hur bra kan jag räkna med att må när såren aldrig får en chans att läka, när vardagsbördan är så stor att det känns som om det är det enda jag orkar med, när jag har barn som kräver lite extra. I höst ska vi få ordning på familjen och jag hoppas att vi alla ska kunna stötta varandra i stället för att bråka, å andra sidan bråkas det mycket mindre nu, efter det att pappa flyttade.