Försäkringskassan
Då har det hänt som inte får hända i min sköra värd. Försäkringskassan godkände inte läkarintyget. Kanske en formalitet men all min oror och alla mina stresssymtom kommer tillbaka i full styrka.
Om vårt mående är en skyskrapa så befannjag mig flera våningar ner i källar plan, när jag för drygt sex veckor sedan blev sjukskriven. Nu hade jag tagit mig upp en bit över bottenplan. Vi kan säga att halvvägs upp är neutralt mående, det var en bit dit och nu är jag nere under marknivå igen.
Möjligt att detta blir både rörigt och osammanhängande.
Hur ska man kunna förklara varför man inte kan arbeta för någon som varken kan något om utmattning eller vill förstå. Det känns som att för dem är utmattningströttheten samma som lathet och är det något jag inte är så är det lat, är man lat hamnar man inte i ett utmattningstillstånd. Det räcker inte att läkaren förklarat min minnesförlust, koncentrationsproblem mm. Hur ska amn kunna fungera på en arbetsplats när man inte kan tänka en klar tanke, om det kommer en klar tanke har den försvunnit innan den nåttmunnen eller handen för att skrivas ner. Hur ska man kunna formulera sig när man inget minns, när man fastnar på första raden man läser i flera timmar innan man förstår vad man läser och sedan kan man ändå inte minnas vad man just läste. Hur ska man kunna arbeta när jag under morgonstressen inte kan ta mig igenom min bostad utan att vila, inte klarar av att vara uppe mer än 10- 15 minuter innan jag behöver lägga mig och blunda. Hur ska jag kunna arbeta när jag på morgonen inte minns hur jag ska klä på mig, bara sitter och stirrar på kläderna? Hur ska jag kunna jobba när jag fått uåå mig själv med stor möda och i sinom tid fått barnen till skolan, sedan är jag så trött att jag sitter i bilen och gråter minst 30 minuter innan jag kan ta mig samman och börja köra, då minns jag inte vägen till arbetet. När jag inte hittar till bilen trotts att jag ställer den på samma gata varje dag. När yrseln griper tag och man lever i ett ständigt töcken, hur man kämpar emot och vill men inte kan. Hur man under flera år tagit av reservkrafterna för att komma upp....
Vet inte hur detta ska lösa sig, läkaren fyller väl på intyget men räcker det? Oron för att inte få några pengar för dessa veckpor är stor likaså oron för att jag ska behöva gå tillbaka till arbetet nu, det går bara inte. Hur ska man kunna vila en sressad hjärna mitt i detta, detta kommer att förlänga min sjukdom. I går kändes det som om det fanns gott hopp om att jag ska kunna börja så smått till hösten, det kändes kul, spännande och hoppfullt. Idag är alla dessa känslor utbytta mot oro och panikkänslor, irritabilitet mot FK men också mot läkaren som inte skriver ordentliga intyg.
Ett stundande sommarlov för barnen, med ökade utgifter, jag utan pengar, ska vi inte kunna göra något roligta alls. Pengarna räcker väl denna månaden också men hur ska jag kunna betala räkningarna i slutet på månaden? Tårarna flödar men jag kan bara hoppas att det löser sig och det snabbt, av många anledningar...
Lär av gårdagen, lev idag och hoppas på morgondagen!