Det är lättare att ta beslut som är bra för andra, ibland. Jag gör saker som är bra för barnen men ibland är det kanske inte bra för mig men å andra sidan så mår barnen bra och då blir det lättare för mig med, livet är verkligen ett givande och tagande.
Börjar bli stressad av att jag snart bara har en månads ledighet kvar, får lätt ångest då jag tänker på mitt arbete, trotts att jag älskar det. Ibland är det mycket tankar som snurrar, vad är rätt och vad är fel. För ett år sedan började jag skriva här och letade efter mig själv, letar fortfarande och kanske finns inte den gamla Alice, kanske är det lönlöst att leta, kanske måste ja hitta mitt nya jag och inte försöka hitta någon jag inte längre är. Livet har gett mig erfarenheter, barn, glädje, smärta, lycka, oro, problem, glädjeämnen, kunskap... självklart har det förändrat mig, mina tankar, mitt sätt, min rädsla, mod mm. Det jag saknar mest är nog känslan av att kunna skratta länge och obehindrat, från hjärtat, så att jag får kramp i magen. Fast det kanske också hör ungdomen till. Jag skrattar åtminstone mer nu än för ett år sedan och det känns bra. Jag får ofta höra vilket smittande och varmt leende jag har, att jag alltid ser glad ut, det känner jag själv inte igen!
Under våren var mycket om mina tankar kring PTSD, har läst en bok och traumatiserad dissociation, dissociativa störningar är vanliga efter upprepade trauman och är allvarligare än vanligt PTSD, man kallar det komplext PTSD eller DID och det finns olika grader. Känslan av overklighet, att ha minnesförluster, dåligt sjävförtroende, negativa tankar om sig själv, känslan av att ha flera olika personligheter, kraftigt återupplevande av händelser, minnen, tankar och drömmar kan förväxlas med verkligheter. Jag känner inte igen mig i ditte i någon större utsträckning, vissa bitar med minnesförlust har jag haft och även vissa konstiga känslar när jag var riktigt dålig i min utmattning. Om du vill testa kan du göra denna test https://counsellingresource.com/lib/quizzes/misc-tests/des/, den går att översätta.
Hur som så var boken intressant och jag fick svar på vissa saker som ingen kunnat förklara tidigare, vid extrem stress så kan man primitivt sett fly eller spela död. Mina stresshormoner var slutkörda så när det blev så att jag behövde mer av dem så föll kroppen ihop. Kändes bra att få mina tankar kring detta bekräftat! Läste även en bra stresshanteringsövning; Hitta en bekväm ställning(sittande, liggande, stående), i vänster hand (för högerhänta, höger hand för vänsterhänta) krama ett mjukt föremål typ stressboll. Låt alla dina negativa och stressade känslor överföras genom kroppen ut i handen och över i bollen, krama den hårt, gör detta flera gånger. Släpp bollen och ta i din andra, dominanta hand ett föremål som står för styrka, kraft, mod, lycka... och känn hur du fylls av denna känsla, låt känslan flöda genom kroppen. Om du hamnar i situationer där du inte har tillgång till dina föremål kan du så småningom känna dem, släppa spänningen och samla styrka.