...har ni smakat på ordet? Vilket förfärligt ord, egentligen, en som står ensam. Det engelska ordet singel är inte bättre. Att ensamheten kan kännas så hade jag ingen aning om, att aldrig vara själv men ofta känna sig ensam, Det finns de som har ett stort stöd av vänner, grannar, som Emma jag berättade om förra gången. Andra blir helt ensamma, tidigare vänner kanske drar sig undan, det är sorgligt, beklagligt och tydligen väldigt vanligt. Undrar varför det blir så. Hade jag vänner som separerat så skulle jag göra allt för att de skulle må så bra som möjligt.
Vi har inte blivit bortbjudna på över ett år, även om jag träffar kompisar då och då och vi bjuder hit dem så är det sällan vi blir bortbjudna. Mina föräldrar bjuder naturligtvis på mat då och då, men inte lika ofta som förr, men det kan handla om att de blir äldre och inte orkar och att de också mår dåligt över hur mitt liv blivit. Syskonen hör sällan av sig, när vi väl ses är det trevligt och kusinerna leker fint, de vet nog inte hur uppskattat det skulle vara med en middag.
I sommar har det varit mycket sol och bad, en vädermässigt fin sommar, flera fina upplevelser men som vanligt känns det inte som om jag njutit tillräckligt och nu närmar sig skol och jobbstart, inget jag ser fram emot.
I sommar har jag haft en ledig helg (dvs 8 timmar barnfritt), inte riktigt den vila jag behövt. Faktum är att det är jobbigare att ställa in sig på lite barnfritt och att det sen inte blir så, än om barnen är här jämt. Att inte veta och kunna planera är en plåga och mycket tärande.
Barnens pappa är just nu väldigt lättirriterad och det gäller att väga sina ord väl, han kan gå i taket av en vänligt menad kommentar som han på något vis misstolkar, det känns inte bra och krävs ständiga "brandutryckningar" och att "lägga locket på" så han lugnar ner sig. Man kan ju undra om det är mitt ansvar? Men att barnen har det bra är mitt ansvar så då blir hans liv på sätt och vis också mitt ansvar.
Önskar jag kunde hitta det välmående jag kände i våras, men då hade jag mycket att se fram emot; en lång ledighet, sommar, resa mm. nu är allt det över och jag tror att jag behöver saker att se fram emot, just nu känns det svårt och tungt att veta att höstmörkret snart omsluter oss men jag vet att det oftast är värst just i brytningen mellan sommar och höst, när hösten väl är här kan det vara ganska mysigt att krypa upp i soffab och tända levande ljus.