Det är vår i luften!

Tänk om det bara kan bli lite varmare också, så jag kan få sitta i min solstol och samla lite enrgi. Läste enstudie där man sett att kvinnor som aldrig vistades i solen hade en hög risk att avlida i förtid. Jag känner att solen och att vistas ute är läkanade, för både kropp och själ! Jag måste vara rädd om mig!

Mitt barn som haft väldigt svår oro har blivit betydligt bättre, det är fantastiskt skönt, känns inte som vi fått så mycket hjälp från vården utan hittat våra egna strategier som fungerat, i stället för att svar på frågan "kan detta vara farligt?" så har jag v'änt på det och frågat "Vad tror du?" och utifrån det har vi diskuterat. Kanske börjar sorgen över mormor att gå in i en mer bestående och lugnare fas. Just nu saknar jag henne enormt mycket, hade behövt hennes kloka ord och tröst, nu när livet är upp och ner. men att se att mitt barn mår bättre trotts att det är stökigate än någonsin, det ger hopp!

Barnens pappa är mycket svårt sjuk, han har hjärnskador och leverskador och om hjärnskadorna beror på leversvikten eller på att han druckit är svårt att säka, kanske lite av varje. Han har i alla fall fått en fantastisk läkare som ser honom och förstårhonom, på samma vis som jag. Läkeren ser att han pratar mycket men att det mest är tomma ord, att han saknar insikt och förståelse, hans planering är dålig/obefintlig trotts att han gör gällande och pratar som om den vore bra. Läkaren hade noterat förvirring, liksom jag gjort. Känner att det finns ett stort stöd där och jag kan bara ringa om det är något. Fick också bekräftat, för första gången att det var rätt av mig att lämna x, att rädda sig själv och barnen är det enda sunda. Men det var första gången någon sa det så rakt, många andra tycker nog jag varit lite taskig mot X och att det varit ett egositiskt val. Speciellt när det framkommit att hans drickande ökade efter det att vi separerade.

Livet är inte lätt, han har en allvarlig diagnos och prognosen är inte så bra men en dag i taget, först och främst måste han hålla sig nykter, det är hans val och hans chans att ev överleva ett tag till. Jag har lovat att se till så han kommer in om jag märker att han dricker, mer kan och ska jag inet göra. Barnen är informerade om att pappa är dålig, sen får vi ta en dag i taget. Försöka få ordning på hans ekonomi så han kan börja betala underhåll igen, vi klarar oss ett tag även om det blir väldigt knapert! orkar just nu bara ta en dag och en sak i taget, orkar inte riktigt oroa mig för något. Hur det än blir så löser det sig förhoppningsvis ändå, på något vis.

Eftersom X är så förvirrad och inte kan tänka ett sunt konsekvenstänk så får barnen inte vara själv med honom, jag älskar mina barn men längtar efter några timmars ledigt, jag hoppas jag kan få till det på något vis, kanske att min pappa är med när X träffar barnen, just nu tror jag x är för trött och han frågar aldrig efter barnen så 'även här en dag i taget.