För att man inte kunnat förhindra sitt x från att dricka?
För att man inte kunnat hålla ihop ett äktenskap?
För att man inte varit den mamman man föresatt sig att vara?
Åtminstone så hjälper det en inte! Jag är expert på dåligt samvete! Man har gjort så gott man kunnat under rådande omständigheter. Jag var på det första riktiga besöket hos min nya psykolog i går och det var jobbigt men nyttigt! Har sällan känt sådan smärta och så mycket tårara som vällde upp. Hon var förvånad över att det var SÅ mycket jag varit med om och när hon satte orden på hur jag slitit under många år, att det var allvarligt och att hon var riktigt orolig.
Jag, liksom många i liknande situationer har nog inte riktigt vågat känna efter de riktiga djupa känslorna, utan delvis stängt av för att orka gå vidare i vardagen och alla de krav som ställs på en där! Känslorna och sorgen måste ut för att man ska kunna läka. Det är skönt att prata med någon som har mycket kunskap och som förstår, utan att man ska behöva förklara och motivera varför.
Jag frågade om hon trodde det kunde vara ett PTSD, hon var inte förtjust i diagnoser och det är egentligen inte jag heller. Men när man ska prata med läkaren så är det bra att ha något att diskutera kring. Hon lutade mer åt att det var en allvarlig och långvarig utmattning. Känns ganska bra, det brukar ju bli bra med tiden. PTSD som man gått med så läng som jag i så fall skulle gjort, är svårare att behandla.
Även om det var ett jätte starkt och tungt möte så kändes det ändå bra och jag kan känna visst hopp inför framtiden. Nästan lite glad, för första gången på länge. Samtidigt som tårarna bränner hela tiden och min intryckskänslighet är värre men jag hoppas att det bara är en del i en läkning. Hon gladde mig också med att man kan få 25 gånger till efter detta och att vi då absolut skulle ha löst detta och hon skriver ett brev till läkaren för att förklara allvaret i min sjukdom.
Ja, sjukdom, jag har svårt att förlika mig med att jag är sjuk. Skadad låter bättre. Nu hoppas jag att rehabiliteringsmötet nästa vecka går bra det också.
Tänkte planera in liten helgresa med barnen, så vi har något att se fram emot!