Bergochdalbana
Livet är lite upp och ner och det är väl det som ger livet mening. Ibland har jag dock känt att det svängt lite väl mycket och det har varit lite väl mycket nerförsbackar. Just nu känns livet ganska stillsamt och lugnt mer som en barnbergochdalbana, typ nyckelpigan. Ganska behagligt tempo utan större svängningar, varken upp eller neråt.
Eftersom mitt liv inte vart så här stabilt och bra på VÄLDIGT länge så undrar jag naturligtvis när det ska vända men så minns jag alla mina tårar för bara en vecka sedan, tårar över barnet som inte fick leva, jag minns händelser under sommaren som inte var så lugna, jag minns hur dåligt jag mådde i våras och genast känns det som om lugnet faktiskt inte vart så länge. Jag har näsan över vattenytan men det är inte mycket mer men kanske måste jag vara nöjd med det just nu.
I gårkväll sa min lilla tjej att "mamma om det händer mig något som flickan (( tyst) så att jag dör), lovar du då att jag ska få ha mina gosedjur hos mig". Lilla älskade barn, inget får hända er!!!! Vet inte vad jag skulle ta mig till då, barnen är mitt allt, mitt liv, min kärlek, min framtid, ALLT!!!
Känner att stressen ibland tar över och jag ryter på barnen, speciellt på morgonen när vi alla ska iväg. Så får jag dåligt samvete när lillan säger att jag bara skäller på henne... men vad gör man när man tjatar 10-15 gånger och inget händer. Känner att de kanske är lika mentalt trötta som jag och att de också känner motstånd till att gå hemifrån. I går arbetade jag och i dag var det enormt svårt att gå upp för mig, krafterna tog slut igår. Idag vilar jag och i morgon arbetar jag igen.
Mår som sagt ok, ovanligt bra men ändå LÅNGTIFRÅN bra, stabiliteten stärker mig... ända tills det händer något...märker att jag börjar längta efter att planera saker, att kunna åka bort med övernattning (utan barnen), vill se människor, vill göra något, vill men orkar inte... Måste ändå vara en del i friskhetsprocessen eftersom jag börjar längta, kan tom. längta efter kärleken igen! Min tid kommer säkert den med.
Robban Broberg sjöng att " det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja", kanske är lerlagret lite tunnare nu... Tidsaspekter är svårt för mig, det känns som om jag mått stablit länga men i verkligheten är det kanske en vecka, å andra sidan har jag varit van vid ett betydligt sämre mående, hoppas det är på väg uppåt, stabilt, sakta, jag vet att det som behövs är tid och att det blir mycket tid för återhämtning samt att hjärnan inte slits allt för mycket.
I går fick jag mängder av kramar av personen i ett uppdrag som jag fick lämna i våras då jag blev sjukskriven, i går stod de i kö för att krama om mig, HÄRLIGT!
Ge aldrig upp dina drömmar!
https://www.youtube.com/watch?v=RxPZh4AnWyk
Inom mindfulnessen säger man att allt passerar, livet är som att sitta vid ett vattendrag och titta på löv som flyter förbi, vissa stannar till på en sten eller annat, andra flyter lugnt vidare. Kanske är det så men vissa onda löv stannar allt för länge. Visst förändras livet men saker vi går igenom kan förändra oss så att det blir svårt att njuta fullt ut. CARPE DIEM, så sant men så svårt!