Arg, trött och ledsen!

God fortsättning! Jag hade hoppast på ett bra år men början har varit tuff!

Vi har sagt upp kontakten med barnens pappa, efter det att han tog barnens pengar, någon rätsida har jag inte fått på det. De säger att jag gett honom en fullmakt för att själv disponera barnens pengar, det har jag naturligtvis aldrig gjort, han måste förfalskat min namnteckning, men det är inte första gången. Funderar just nu på att polisanmäla detta, att förfalska någons namnteckning anses som ganska allvarligt och kanske kan man komma någonstans med det, vem vet. Beträffande pengarna kan jag inte förstå vissa saker, jag kan inte starta ett konta eller sätta in pengar till mina barn (om man är två vårdnadshavare), jag kan inte sätta in kontanta medel i speciellt stor omfattning, jag kan inte skicka en pengagåva till utlandet, utan att deklarera var pengarrna kommer ifrån och vad de ska användas till. Jag kan inte heller, vid gemensam vårdnad, gå in på en bank och ta ut pengar från barnens konto utan att det ifrågasätts och så här stora belopp hade man inte fått ta ut/överföra till eget konto men via internetbanken går det.

X har inte heller önskat barnen god jul eller gott nytt år, han har skickat några sms som jag bara, om nödvändigt svarar på. Tydligen har han varit inlagd för avgiftning igen, är bostadslös och bor på ett drogfritt härbärge. Han har inte betalt något underhåll de sista månaderna och jag är allt annat än rik just nu. Hur jag ska få månaden att gå ihop vet jag inte. Barnen har jättesvårt att acceptera.

Att leva i trygga Sverige är inte lika tryggt som man kan tro, åtminstone inte om man sköter allt som man ska. X får tak över huvudet och mat medan vi inte kommer att klara månaden. Pratat med Försäkringskassan, ansökte för ngn vecka sedan om underhållsstöd, det fungerar uppenbarligen inte att x ska betala. Trotts att han inte har ngn bostad så ska de (enligt lag) kontakta honom via brev, om de inte får något svar så kan de påbörja utredningen, detta gör att vi tidigast kan få pengar i mars! Om de får tag på honom och han vill betala direkt till mig, då ska han få det. Om det inte sköts så får jag göra en ny ansökan och två månaders väntan till. Om han även då svarar att han vill betala så får han göra det och så kan vi hålla på i oändlighet. Detta innebär att man som ensamstående förälder inte alls är garanterad ett bidrag för sina barn. Jag blir tokarg! Tydligen litar man mer på en pappa som är missbrukare och som har millioner i skulder än på en mamma som tar 100% ansvar för sina barn. Vem är bidraget till för? Jo, för barnen ska få en viss ekonomisk trygghet. Vem blir lidande om den som ska betala inte betalar? Jo barnen och den som har ansvaret.

Tydligen är det ok att han säger att han inte kan betala men när kan jag säga det, jag bara måste fixa det. Allvarligt så känns livet inte alls kul just nu, vill lägga mig och bara vakna upp när allt är någorlunda normalt.

De två yngsta barnen och jag var på socialen eftersom det kommit in en orosanmälan då X var inlagd för avgiftning. Detta är rutin men första gången barnen var med. Vi hade ett bra samtal där och de är så kloka och fina mina små älsklingar. Det blev ingen utedning eftersom de anser att barnen har sina basala behov väl tillgodosedda hos mig.

Kommer jag någonsin att bli fri från X, önskar honom till världens ände!