Du kommer att få följa med på min mentala resa.Denna blogg kommer att handla om medberoende, missbruk, misshandel, barn, psykiskt välbefinnande, skilsmässa, utmattningstillstånd, att hitta tillbaka till livet och naturligtvis om vardagligheter.
Under många år levde jag med en man som var alkoholmissbrukare. Det satte allvarliga spår hos mig. Vi fick tre underbara barn som är mina allra käraste och finaste mirakel i livet.
Många anhöriga känner sig ensamma, man bär på en hemlighet som inte alltid syns utåt och kanske är det svårare att leva med detta, svårare att söka och få hjälp och stöd, svårare att bli trodd. Ett fint yttre, med hus, bil, barn, bra arbete, semesterresor. En mycket trevlig, charmerande och snygg man på ytan som ingen kunde tro hade så svåra problem och jag blev den "gnälliga" hustrun, han hade helt klart sociopatiska drag. Det är lätt att sätta upp en glad och oproblematisk fasad!
Precis som i livet tar allt nya och oväntade vändningar, det är livet och helt plötsligt kom bloggen också att handla om sorg, sorgen när min älskade mamma blev sjuk och gick bort. Kampen för att hon skulle ha det så bra som möjligt och sen kampen för att resa sig.
Lögner, svek, dålig ekonomi, psykisk misshandel, kränkningar, konstant stress, inget normalt familjeliv mm. är något av det jag fick med mig i bagaget och mina fantastiska barn naturligtvis. Det är för deras skull jag orkar kämpa!
För fem år sedan tog jag mitt livs viktigaste beslut, att lämna mannen och ensam ta hand om mina barn. Rädslan var stor men jag hade inget val, skulle jag stanna så skulle jag dö på ett eller annat sätt. Det som jag trodde skulle vara de största hindren visade sig ganska snart vara mindre än vad jag kunnat föreställa mig.
Idag har jag ett allvarligt utmattningstillstånd och är hela tiden på min vakt, nu gäller det att få ner den onaturligt höga stressnivå min kropp befinner sig i, nu måste det riktiga livet få börja, jag har haft livet på paus i nästan 20 år! När jag skrivit min blogg i nästan ett år inser jag att jag troligen har PTSD-post traumatiskt stresstillstånd, efter upprepade trauman, misshandel, kränkningar och en tragisk separation några år innan jag träffade barnens pappa, mobbingen jag var utsatt för under vissa år i grunskolan har kanske också satt sina spår...
Jag skulle uppskatta om du skriver tankar, respons, egna erfarenheter, ställer frågor eller startar diskussioner i Gästboken, se det som ett diskussionforum i stället för en gästbok! :) Är det något du vill veta mer om, tveka inte att skriva det, så småningom tar min fantasi kanske slut! Hittade du vad du sökte?
Det finns trogna läsare från stora delar av världen och det glädjer mig mycket. Det är bra att budskapet sprids i världen, jag är väldigt intresserad över hur det ser ut i andra länder, hur är stödet till anhöriga i era länder? Skriv gärna och berätta i gästboken.
Du hittar länktips och seriösa tester.
Om ni tycker om min blogg får ni gärna hjälpa till och sprida den, budskapet är VIKTIGT och kunskaperna hos socialtjänst, läkare, psykologer mfl. är DÅLIGA.
Tillsammans är vi inte ensamma!
FÅNGA DAGEN OCH VAR RÄDD OM DET LIV DU FÅTT! /Kram Alice